GäddfiskarN

Idag borde jag har legat hemma och tagit det lugnt pga galna hostattacker inatt + feber, men fiskegalen som jag är så bestämde jag mig för att sticka ut en liten stund med min kompanjon Magnus. Vi började firra lite vid Motala ström där jag efter några kast lyckades landa årets största firre hittills på 6,1kg (dom två översta bilderna).

Efter vi fiskat av större delen av vattnet där vi kunde komma åt där så begav vi oss vidare mot Norsholm, men kom snabbt underfund med att det var för svårt att komma åt utan båt så vi rörde oss vidare mot en sjö som ligger mellan Vånga/Skärblacka som tydligen heter Mårn, där jag hört att det ska finnas fisk. Fiskade en bra stund på lite olika spots men det hände verkligen ingenting, inte ens ett fattigt hugg tills jag helt plötsligt känner ett stenhårt hugg som lätt är 4+, gör ett snabbt mothugg och Gäddan sitter, börjar veva in och klura på hur fan jag ska få upp firren utan att skada den (slemhinnan) då det är svårt som fan att komma ner hela vägen till vattnet pga sumpmark framför fötterna, under tiden som jag står i mina djupa tankar så lyckas ju givetvis firren att ta sig loss vilket känns lite trist men på samma gång känner jag att hellre det än släpa den upp genom gräs/vass.

Efter förlusten så rör vi oss vidare bortåt och jag smyger ut i en båt för att komma ut en bit utanför alla grenar och skit, slänger några kast mot andra sidan av vassen och SMACK så sitter dagens andra landade Gädda på 4,8kg (dom två nedre bilderna).

Efter att jag landat den så rör vi oss tillbaka mot bilen/våran utgångspunkt där vi började kasta under dagen för att röra oss vidare, jag säger till Mange att det med säkerhet står en Gädda "precis där" får till ett perfekt kast och vevar in draget som lyckas trassla till sig så det börjar hoppa fram när det kommer närmre, precis när jag drar upp draget ur vattnet så verkligen hoppar en Gädda på ca 1,5kg hela dess kroppslängd och får tag i draget så den krokas fast, vevar in den men när jag ska kroka av den så lyckas den dra sig loss och simmar iväg i en ilande fart.

Vi rörde oss sedan vidare mot klipporna runt campingen där vi båda trodde med säkerhet att fisket skulle ligga på topp och skulle bli ett grymt avslut på dagen för oss båda. Tyvärr så fick vi inte en enda fisk där vilket kändes jävligt trist, då jag verkligen hoppades innerligt att Mange skulle få plocka 1 firre iaf under dagen. Aja, man lyckas inte alltid, vilket jag är ett ganska bra praktexempel på då jag fiskat förhållandevis mycket under April månad i regn och rusk men utan någon större jaktlycka tyvärr. Det som man alltid vet med säkerhet dock är att om man ligger i och inte ger upp, så kommer det alltid att ge betalt i slutändan!







/Oscar PS ser ut som fan då jag är sjuk, men man kan ju inte alltid ligga på topp så jag bjuder på det!